Gick ner till förrådet för att leta saker till husvagnen. Hittade en del grejer men även den filt Bella hade i bilen att ligga på. Saknaden grep tag i mig och tårarna började att forsa ner för mina kinder.
Satte mig på golvet och Stoya kom och gjorde sitt bästa för att trösta mig (=kramas samt slicka upp varenda tår). Indy ville också trösta på sitt vis, dvs få igång mig i lek ;)
Jag har en uppgift framför mig som jag dragit på sedan Bella död och det är att kolla igenom bilder på henne och förstora de bästa. Vet inte när jag kan göra det utan att datorn blir blöt av tårar… gör så ont att se henne… samtidigt så kan jag nu prata om henne utan att gråta. Jag kommer ihåg alla tokigheter hon gjorde och hur mycket hon lärde mig.