Vaknade relativt smärtfri och lycklig, somnar med ångest och besvikelse i kroppen. Tänker inte gå in på vad, men det är en sak som skulle ha ändrat våra liv till det bättre. Nu blev det dock inte så, så det är väl bara att kämpa vidare. Just nu känns det mesta dock bara skit. Men efter att man brutit ihop en stund så kommer man igen – starkare än någonsin!
Fick även en glad nyhet idag nämligen att jag vunnit en distanskurs i skrivande. Så nu kan jag inte skjuta upp skrivandet längre, det är bara att sätta igång :) Har alltid tyckt om att skriva men har aldrig trott att jag kan. Vad det än gäller så har jag prestationsångest och tycker att jag är världssämst på saker. Sen vet jag att det inte är så. Men jag är min egen värsta mobbare när det gäller att tro på saker och ting.
Nu ska jag fortsätta skriva mitt mail till patientnämnden. Vill ha svar på om det min läkare gjort är okej eller inte. Jag har kollat igenom alla mina journaler (den enda jag saknar är födelsejournalen) och det finns inte en enda läkare som har struntat i att skriva in vad besöket gällt. Jag hoppas att det bara är så att det inte blivit dikterat än, men det borde man å andra sidan hunnit med på tre månader.
Smärtar mig att du inte mår bra tänker på dig och hoppas verkligen att allt ordnar sig. Varma kramar från mig❤️
Svar: Saker och ting brukar ordna sig till slut och det kanske är meningen att det blev som det blev. Tack för omtanken <3