Sist jag var på KBT’n så pratade vi om tankefällor, något som vi alla har mer eller mindre. Känner du igen att du har tankar som: ”Min presentation kommer gå åt pipan”, ”Folk tycker att jag är ointelligent” eller ”Om jag lyckas bra med något tror jag att det är en lyckoträff, inte för att jag gjort något bra” så handlar det om tankefällor. (googla tankefällor om ni är intresserade av att läsa mer).
För min del blev det verkligen en aha-upplevelse. Jag insåg att jag länge har haft en del av dessa tankefällor och blivit arg på mig själv för att jag har dom istället för att försöka vända dom till något bra. För man kan ändra på tankarna, det är bara det att det tar tid.
Så något som jag vekrligen måste träna på är att ändra tankarna, men jag måste även bli lite snällare mot mig själv och inte kräva att förändringen ska gå för fort. Jag måste även acceptera att när jag fick mina fällor så var jag ett barn och ett barn har en helt annan referensram än en vuxen. Och framförallt, jag måste inse att mina tankar inte är absolut sanning.
För jag kan ju tänka på flygande rosa elefanter men dom finns ju inte på riktigt för det. Så man kan ju undra varför jag inser att flygande rosa elefanter inte finns samtidigt som det är så hårt inpräntat i mig att vad jag än gör så duger jag inte.
Under terapitimmen så insåg jag även hur synd det var om de lärare jag haft under min skoltid, dom som blev frustrerade över att jag inte lärde mig en del saker lika snabbt som andra och istället för att få extra hjälp eller få saker och ting förklarat på ett annat sätt så fick jag höra att jag var dålig och dum. Något jag har trott på i alla år, för det är ju så att hör du en sak tillräckligt många gånger så tror du på det (kanske inte detta med elefanterna dock ;-) ). Det var inte förrän förra veckan som jag insåg att det var ju lärarnas fel att jag tycker såhär om mig själv. Det var dom som inte kunde lära ut, det var dom som mådde dåligt och därmed tryckte ner mig. Allt bara för att må bättre själv.
Det värsta i den insikten är väl att det finns andra personer som funnits i min närhet som betett sig på ett liknande sätt och orsaken är nog att dom inte mått bra. Trots att jag varit med om det förut så har jag inte förstått vad som hänt förrän efteråt. Och jag vägrar att finnas till för att andra ska kunna trycka ner mig så att dom själva ska må bra.