Sen i måndags har jag levt i en bubbla, å ena sidan så försöker jag fortsätta som inget hänt för att i nästa stund inse att slutet kanske är närmare för Bella än vad nån av oss vill.
Jag var med natten då Bella föddes så vi har ju delat många saker i våra liv
Jag har googlat en del och har nu lite mer kött på benen vilket känns bra inför träffen med onkologen.
Nu hoppas jag bara det bästa för Bella Bus <_3 _3br="_3br">