Sedan jag fick reda på att Bella hade en tumörsjukdom så har jag googlat en hel del och har jag rätt i vilken sorts sjukdom det är så ser det inte bra ut för hennes del. Jag var med natten Bella föddes och sen dess har hon funnits i mitt liv, den 29 december blir hon 10 år. Det är en lång tid och vi har varit med om mycket tillsammans <3
I och med sjukdomen så har ju det här med avlivning kommit upp på tapeten, ett ämne som är väldigt jobbigt men som nu är mer aktuellt än någonsin. Vi har även diskuterat hur det ska vara efteråt. Vi är även överrens om att vi inte ska plåga henne för mycket med olika behandlingar. Hon är värd ett bättre avslut.
Det känns så konstigt att ena minuten prata om avlivning av en kär familjemedlem till att i nästa minut så tuffar livet på som vanligt, eller nästan som vanligt. För tanken på hur det är med Bella finns alltid där.
Samtidigt som det här är en väldigt jobbig tid så måste jag erkänna att jag varit lyckligt lottad som enbart har varit till veterinären för vaccination och röntgen tidigare. De skador hundarna dragit på sig har aldrig varit allvarliga nog för att behöva veternärvård. Så det var väl på nåt sätt min tur nu.