Idag ringde jag till veterinären för att boka tid för Bellas sista spruta. Ju längre vi pratade ju svårare hade jag för att hålla tårarna borta. Ända sedan Bella blev dålig så har vi pratat om avlivning, vi bokade en tid hos en onkolog. Men ju mer jag läst på om sjukdomen ju mer inser jag att det inte är rätt väg att gå. Det är bättre att låta henne somna in. Hennes mage har även den gett upp, så det har väl redan spridit sig.
Bella har hängt med mig på långa vandringar och har aldrig vägrat att gå. Men i fredags fick jag bära upp henne för en trappa efter att vi varit ute och gått ca 500 m. Även om det gör ont i mig så är det rätt beslut. Vill inte att hon ska lida mer.
Men det är svårt eftersom jag har känt henne sen hon var nyfödd. Vi har gått igenom mycket ihop och hon har alltid varit väldigt mattekär, ända tills Johan kom in i vårat liv. Då ändrade hon ”ägare” direkt ;) Bella har suttit och tröstat mig när jag varit ledsen, hon har väckt mig de gånger jag svimmat och alltid ställt upp för mig. Så därför är det min tur nu att ställa upp.
Jag tog med mig kameran idag och fotade lite bilder på henne. Filmade henne även litegrann, bland annat hennes skall. Hur mycket det än irriterar mig nu så kommer jag sakna det sen ;)
När jag sen släppte ut Indy och Stoya så såg man verkligen skillnaden på dom. Bella kan inte ens springa, de andra två for runt som dårar.
Åh, Jenny, jag är så ledsen för er skull! Ögonen tåras bara jag tänker på det.
Jag hoppas att ni får fina sista dagar med bästa Bella, med många pussar och köttbullar. Stor tröstekram till er hela flocken! ♥