Olika från gång till gång

En av de bästa sakerna med att ha hund är promenaderna, jag har alltid tyckt om att vara ute och gå och upptäcka nya stigar (förutom att jag numera är extremt björnrädd…). Har haft ett problem förut och det är att Bella inte tyckt om när det kommit lösa hundar för nära. Annars har promenaderna varit rosenskimrande.

Tills Stoya kom in i familjen och vips så var det ett virrvarr av koppel, men även det löste sig ju äldre Stoya blev och förstod att dom andra två inte tyckte det var roligt att bli insnurrade. Så återigen blev allt rosenskimrande.

Tills den kvällen då två personer valde att ha sina tre goldens lösa trots att kontrollen inte alls fanns. Att hundarna kunde springa ca 150 m fram till mig och mina vovvs innan ägarna reagerade är något som fortfarande gör mig förbannad. Indy tog här på sig rollen som den som skulle skydda flocken och skällde för allt hon var värd för att hundarna skulle ge sig iväg. Detta medan jag gjorde allt jag kunde för att försöka hålla hundarna lugna och få ägarna att ta hand om sina hundar (numer när jag ser dessa tre hundar så går jag omvägar. Det är inte hundarna jag är rädd för, det är ägarna).

Nu är promenaderna bara rosenskimrande så länge någon annan hund eller katt (det är skillnad på andras katter och våra katter) inte befinner sig inom synhåll. Och promenaderna tenderar att vara mer rosenskimrande om Indy och Stoya inte är med ut samtidigt (dom drar igång varann nåt så f-bannat). Men om man då som jag är lite lat och hellre går en gång än två så blir det livat.

Men jag får nog ta och tänka om för att kunna bryta mönstret. För det är inte roligt att ha 30+ kilo Indy skuttandes och skällandes samtidigt som man har en 20 kilos Stoya som är likadan och sen en 16 kilo Bella som tycker att dom andra två är totalt puckade i huvudet ;)

Stoya förstår inte vad Indy skäller på och därför så är hon mycket lugnare när vi går ut själv eller när Bella är med. Nu är det svårt att se allt när man är mitt i det hela, men idag så fick Indy återigen ett ”frispel”.

Men jag vet inte hur jag ska beskriva det, hon hoppar och skuttar på samma sätt som när hon busar med Stoya, svansen viftar (den är å andra sidan sällan stilla ;)), samt att hon skäller.

Jaja, det här blir nåt att tänka på och framför allt träna på, så att promenaderna blir sådär rosenskimrande som det var innan :)