”Bloggare delar min film och förfasar sig, mina åsikter blandas friskt med andras för att sedan fördömas. Människor som aldrig har träffat mig vet att jag har fel. Det måste vara en fantastisk känsla att vara så överlägsen, så säker på sin sak. Att känna sig så mycket bättre än någon annan. Även om det är någon man inte känner.” Källa Ninnie Lindvall’s blogg
Jag har delat med mig av videon och jag har skrivit om händelsen. Av den anledningen att jag reagerade på händelsen. Och det jag även reagerade på var att en så pass rutinerad förare utförde den. Mitt mål med inlägget var inte att svärta ner föraren, utan att lyfta fram händelsen så att liknande inte upprepas vare sig på träning, tävling eller någon annanstans.
Men efter det där inlägget jag skrev så har jag fått höra genom mail att jag är hatisk och nu indirekt att jag är överlägsen. Jag har alldeles för lite energi för att orka lägga det på att vara hatisk (och varför skulle jag egentligen vara det?). Då jag har både dålig självkänsla och dåligt självförtroende så är jag inte heller direkt rätt person att känna mig bättre än någon annan. Dagarna i ända går jag istället och tror det direkt motsatta.
Jag har ALDRIG varit ute efter att skada eller hänga ut föraren, det enda jag ville var att diskutera händelsen i sig. Misstag kan alla göra, men jag förstår inte varför man ska skratta och titta åt andra hållet när något händer som inte är acceptabelt?
Om jag ser en person sparka sin hund ska jag då skratta lite försynt, kalla det för ett misstag och titta åt andra hållet? Det är olika grad på ”allvarlighet” på händelserna, men båda är enligt mig oacceptabla. Och jag kommer inte att vara tyst då heller, varken i verkligheten eller på bloggen.