Tidigare idag så kändes allt bra, jag skulle troligtvis kunna ställa in ett möte som jag har nästa vecka. Men så fick vi ett telefonsamtal och det blir nog till att gå på mötet ändå. Vill verkligen inte, då det verkligen känns förnedrande.
Att saker kan ändra sig fort vet jag, men det känns så hopplöst att det sker gång på gång utan att man får vila. Det verkar även som att saker ska ske när man faktiskt tycker att livet funkar bra. Som en liten påminnelse om att man inte ska bli för kaxig och tro att allt är frid och fröjd.
Med tanke på det som hände så gjorde jag en sak som kanske var dum, men det hela gjordes i hopp om att allt ska bli bättre. Jag vill verkligen inget illa <3