Om en vecka får jag förhoppningsvis veta vad som har hänt med mitt vänstra knä. En del tror att jag gick tillbaka i arbetet för tidigt och att det då uppstod komplikationer. Själv vet jag inte vad jag ska tro. Vet bara att böjligheten nästan är som den var innan samt att jag kan komma åt ärren utan att det går som en stöt genom knät.
Men faktum kvarstår att knät gör ont i både vila och aktivitet (en molande värk som ibland blir stickande) och att jag lätt blir stel om jag sitter med knät i samma position ett tag.
Det som är mest intressant med den här sjukskrivningen är att jag som har social fobi verkligen längtar tills jag får vara ute bland människor. Igår när jag gick på stan en kortis så var det helt underbart att se alla människor. Så lite knäpp har man allt blivit ;)