Kikade in på Hanna Widerstedts blogg och såg detta. Och naturligtvis måste jag skriva lite.
Jag vet att Hanna gör allt för att provocera, men samtidigt så blir jag förbannad när jag ser henne förminska ångest på det sätt hon gör. Visst det är en känsla, men det är inte som att vara glad eller inte för man får ju inte direkt gladattacker, däremot får man ångestattacker. Attacker då man te x får problem med andningen och det känns som om man ska dö. Alla med ångest vet att man inte dör under en attack även om det känns så. Det är ju inte en tillfällighet att jag tog fel på gallstensattackerna och ångestattacker – det känns ungefär likadant.
Att man inte ska behandla med tabletter tycker jag är helt fel. Själv har jag gått i terapi i omgångar under ett antal år samt att medicinerat, slutat med medicin och sen börjat igen. Och för mig fungerar det med medicin, ångesten håller sig hyfsat i schack. Samtidigt är det viktigt att man har andra verktyg att jobba med när ångesten kommer. Jag har olika andningsövningar och även övningar som gör att jag fokuserar på annat. Sen är det viktigt att komma ihåg att även om man medicinerar så kan man inte, och ska man inte, ta bort alla ångestattacker.
Medicin fungerar inte för alla och alla mediciner fungerar inte alltid för alla. Jag har te x bytt från en sort till en annan eftersom den första inte fungerade som det var tänkt. När man kommit överens med läkaren om att sluta med medicin så gör man det successivt för att inte förvärra tillståndet. Jag har för mig att det tog ca 1½ månad för mig att sluta med den första medicinen.
Jag litar inte helt och fullt på medicinen, den hjälper mig i vardagen. Men det mesta av jobbet får jag ju göra själv i form av olika övningar och utmaningar.
Så till er som lider av ångest – sök hjälp hos läkare och psykologer! Det är inget att skämmas för och bättre att lindra i början än att det ska påverka hela ens liv.