När jag sökte till att bli blodgivare så fick jag av sköterskan frågan vad jag gjorde där när hon läste att jag var rädd för sprutor, blod och sjukhus. Jag förklarade att jag ville testa och se hur jag skulle reagera och därmed komma över ångesten. Och det gick förvånansvärt bra att ge blod, nu har jag ett uppehåll då mina blod- och järnvärden har spökat. Men så fort allt är bra igen så ska jag börja ge blod igen.
Sedan jag träffade Johan så har han fått ena tånageln bortdragen, opererat lillfingret och näsan. Allt medan jag har varit med och trots mina rädslor så har jag klarat av bra. Men idag blev det lite för mycket.
Idag skulle nämligen stygnen tas och jag har ju sett såret med trådarna sticka ut och även om jag idag knappt tittade åt Johans håll så blev jag lätt illamående och yr, båda sköterskorna uppmärksammade att jag blev väldigt blek och jag fick order om att sitta ner och hålla ner huvudet. Drack även lite vatten. Och till slut så gick det över :) Hade jag svimmat hade jag ju varit på ett lämpligt ställe ;)