Igår kväll efter kvällsprommisen kom jag in och stortjöt, inte så mycket av det som hade sagts men mer av det som hade kunnat hända. Vad var det då som skedde? Jo, jag gick ut med hundarna och när jag skulle koppla Bella efter hennes tur i skogen så kommer jag på nåt vis åt Stoyas halsband och hon drar sig ur det, springer över vägen och till en liten golvmopp och hennes ägare som är på andra sidan.
Jag skriker till honom att skrämma bort Stoya varpå han säger ett knappt hörbart ”gå”. Sen fiskar han upp sin lilla hund och håller den i famnen. Jag platsar de andra två hundarna, går fram till mannen och ber om ursäkt (jag om nån vet hur jobbigt det kan vara med hundar som springer fram). Mannen säger då att hunden är gravid och att det är såhär man förstör hundar, varpå jag piper fram ett till förlåt.
Stoya springer runt runt mannen, jag efter i ett försök att få tag på henne och mannen snurrar åt andra hållet. Jag säger åt honom att stå still så att jag ska få större chans att få tag på Stoya (som inte alls vill till matte för hon kände nog hur jäkla förbannad jag var). Mannen säger då att ”du har så många hundar och ingen pli på dom”. Eh… många och många, dom är tre varav två ligger platsade.
Jag får även höra att det är fel att ha hundarna lös, ja men hon slet sig ju försöker jag förklara för tusende gången, nånstans här så börjar mannen gå iväg och som tur är så följer inte Stoya efter honom utan dansar på framför mig. En kvinna kommer fram till mannen och tycker att det är förjävligt att jag har hunden lös varpå jag skriker allt jag har att hon slet sig.
Efter ett tag får jag fatt på Stoya och på väg hem så ropar jag åt mannen ytterligare ett förlåt, men även att dom inte behövde anklaga mig för saker jag inte gjort.
Medan projekt fånga in Stoya pågår så åker minst tre bilar förbi och vi stod först på en trottoar och sen på gräsmattan invid trottoaren. Och det är det som senare får mig att stortjuta. För tänk om lilla galna Stoya hade blivit påkörd, jag hade aldrig förlåtit mig själv.
Vad gäller mannen så hoppas jag att jag aldrig får se honom igen, men med tanke på att vi verkar bo nära varandra så är risken stor, dock så vet jag inte hur han ser ut – bara hans fötter ;)
Såna människor är inget att bry sig om, dom mår helt säkert mycket dåligt med sig själva.. Vet en karl som sa åt mig när Hyper skällde på honom att han skulle ha ihjäl min hund om han gjorde det en gång till..
Tyck synd om honom istället, måste vara jobbigt att vara så sur och inte njuta av livet istället ;)