Först och främst så har Stoyas båda öron rest sig och står så fina så :) Hon fick i söndags åka till Forsa för att vara där när jag och Johan i måndags gick skyliftutbildning (superkul att köra skylift!!) och sen i tisdags så skulle jag ju ner till Bollnäs för operation.
I tisdags så åkte som sagt jag och Johan ner till Bollnäs för att jag skulle operera gallan. Eftersom det hade blivit ett missförstånd med ett av blodproven, så fick jag börja dagen med att bli stucken i armvecket för att dom skulle ta lite mer prover. Som tur var så var proverna bra så rätt snart så fick jag i mig alvedon, oxycontin, stesolid och diklofenak – så jag mådde rätt bra där ett tag ;)
När läkaren kom och skulle prata med mig innan operationen så framförde jag min önskan att om jag mådde bra så skulle jag hemskt gärna vilja åka hem samma dag. Jag har ju lite svårt för sjukhus och var rädd för att jag skulle vara tvungen att dela sal med andra.
Men när jag vaknade efter operationen så förstod jag att det skulle inte bli tal om hemgång samma dag. Dom gjorde ultraljud och såg att jag var kissnödig (vilket jag iofs kände själv ;)), så det blev en tur till toaletten med stöd av två sköterskor och så slut jag var efter den lilla turen, jag kallsvettades och mådde inte alls bra. Efter ytterligare en liten stund så fick jag komma till avdelningen och fick en egen sal :)
Läkaren kom återigen in och pratade med mig men jag kommer inte ihåg så mycket av det han sa då, utan jag fick en repris på onsdagmorgon :) En souvenir fick jag med mig, den största av gallstenarna som väger 6 gram och är stor som en köttbulle! Jag hade även lite smågrus i gallan, men nu är ju gallblåsan borta så nu ska jag slippa sånt här skit.
Och jag som från början trodde att jag ”bara” hade ångest! Så jag har plågat mig själv lite extra de två senaste åren. Fy på mig!
En ska till som talade för att jag inte skulle kunna åka hem var att jag kräktes så fort jag fick mat i magen och en gång även när jag gick på toa. Så Johan fick åka hem utan mig.
Och bara det var jobbigt, första natten på 7 månader utan Johan. Jag var alldeles ensam på min sal medan Johan iaf hade Bella som sällskap ;)
På onsdagmorgon kom läkaren och pratade med mig och sa att det bara var att komma överens med sköterskorna om när jag fick gå hem. Och jag valde att gå hem innan lunch.
På hemvägen så hämtade vi upp Stoya och vi fick en överraskning i och med att båda öronen nu står upp på henne :)
Nu gäller det bara att ta det lite lugnt och sen köra som vanligt igen :)
Fotat 9 april i Forsa
Nu står Stoyas båda öron :)
Det här var den största av mina gallstenar, stor som en köttbulle :/
Usch den gallstenen såg inte kul ut.
Så söt hon är Stoya och fina kraftiga ben :)
Krya på dig!!