Idag har jag känt mig bättre, men det gäller att inte tänka för mycket. För det är nämligen inte vinterkräksjuka jag har, utan det är ren och skär ångest. Hade redan i söndags på känn att det var på det sättet, men vågade ändå inte åka in och träna utifall det var vinterkräksjuka. Det är sällan jag blir så här när jag får ångestattacker, men det händer och anlednignen den här gången var att jag jobbade rätt mycket med läxan från terapin och det blev lite väl jobbigt. Tankar om vad som varit och även bilder av det förflutna kom upp till ytan och det är saker som jag helst vill ha undanstoppade för alltid.
Nåja, idag var det uppletandeträning med Carro. Carro körde lite stiguppletande (man lägger ut föremål ca 1-2 m från en stig, går sedan med kopplad hund och berömmer när hunden tar föremålet) med Hyper. Sen var det dags för Indy, som verkar ha glömt allt vad uppletande heter. För jävlar vad det var spring i benen idag… alla grejer kom in till slut, dock med mycket hjälp. Dags att kräva mer och inte hjälpa till så jäkligt. Buslusen däremot jobbade fint =) Betydligt lugnare än sist vi körde med Carro. Nosen var väl inte direkt på på en gång, så även hon ska få stigupplet. Enda som inte var bra var avlämnandena å andra sidan så är det inte så konstigt då vi inte har lagt så stor vikt vid dom förut, ändring nu med andra ord ;-) Annars kan jag inte säga annat än att jag är nöjd med Lusen =)
Nu gäller det bara för matte att faktiskt köra upplet minst två gånger i veckan som jag skrivit på planeringen. Förstår inte alls varför det ska vara så svårt att få fingrarna ur när det gäller just upplet. Det är ju inte direkt jobbigt (förutom vallandet av ruta då) och behöver inte ta så lång tid, ändå blir det inte av. Lydnad däremot kan man träna hur ofta som helst. När jag dessutom egentligen gillar upplet mer än lydnad, ja då borde det ju inte vara något problem.
Varga och Jinnie fick även dom köra stigupplet. Efter att hundarna fått springa som dårar, så åkte vi till klubben. Jag valde att inte träna nån lydnad, hade liksom ingen lust. Carro däremot körde med både Hyper och Varga. Indy fick vara med under Hypers lydnad, mest bara för att hon skulle få ligga ner under tiden (mitt jobb var ju att fota :p). Även om hon flyttade sig nåra gånger, så går liggträningen framåt. Hon har ju tidigare inte alls kunnat vara lös och ligga ner när andra har tränat. Men som sagt, det går framåt :) Och bättre stöning än Hyper som apporterar kan man inte få, hon gillar att busa med Hyper och älskar apporter :p
Jag slutar aldrig förvånas över hur blind man kan vara. Varje träningspass ger en nya insikter om vad man gör rätt eller fel och tränar man med andra ser man vad dom gör och kan då bestämma om deras sätt är något för en själv. Jag är en sån som samlar på tips från alla håll och alla olika skolor, även om en del saker inte är något för mig så får det mig att tänka och tänka (på rätt saker) det kan man behöva ibland ;-)
Just nu sitter jag och funderar återigen över skillnaden mellan Indy och Bella. Båda älskar att jobba och är rätt galna (tack och lov för det!). Jag lärde en gång Bella och Indy att stänga garderobsdörren (nåt som Carro lärde sina vovvs oxå). Det som tog Bella några minuter att förstå tog Indy flera veckor att förstå. Nu har vi börjat med bakbenskontroll, vovvs ska backa upp på en höjd (man tager vad man haver, så det blev gamla råttburar för min del). Kommandot ”backa” har båda hundarna sedan tidigare. Började med Indy och hon klarade inte alls av att komma på meningen med övningen, försökte hjälpa henne men då blev det bara sämre.
Bytte till Bus, ställer henne med baken mot buren och säger backa, då vänder hon sig om och krafsar med frambenen. Gör om det hela och hon backar upp med båda bakbenen utan några problem. Gjorde några fler repitioner och det var inga problem.
Eftersom det gick så bra så bytte jag till Indy igen. Nu hade hon glömt att man kunde stå och ville helst ligga ner… vilket blir väldigt svårt att backa ifrån… så liten diskussion om att man faktiskt kan stå upp blev det. När det var avklarat så backade hon… men svängde av precis innan buren. Ställde henne närmare och då satte hon sig bara. En enda gång gick hon upp med bakbenen, men den gånger verkar ha blivit raderad ur hennes minne.
Nu låter det som om Indy är superdum, vilket hon inte är. Tar bara lite längre tid för vissa saker att falla på plats. Och med tanke på att hon knappast är medveten om att hon har en bakdel så var den där gången då hon lyckades helt otrolig. Nu har vi nåt att träna på i vinter :p