Först och främst så vaknade jag av att grannens unge kastade en studsboll, *donk* *donkdonk* lät det hela morronen (från kl 7 ungefär)… trevligare ljud kan man vakna till. Vet inte om jag blivit känligare eller vad det är, men jag som till o med sovit i ett hus när dom sprängde utanför vaknar nu för minsta lilla. Hoppas att det går över för jag vill sova som vanligt :)
Yeees, jag KAN vara sen… eller sen var jag väl inte… men Carro kom före mig till klubben idag och jag kämpade verkligen för att inte komma förtidigt… maskade på som bara den här hemma :) Så det går alltså… frågan är bara om jag lyckas göra om samma sak imorron? ;-)
Träningen började med att Bella blev lite uppstudsig mot storasyster Varga, så Bus fick ett jack i örat och blev totalfjantig ett tag. Det brukar gå bra att ha dom ihop, Bus brukar komma ihåg att man inte bör göra nåt mot Varga, men idag så glömde hon nog bort det ;-)
Det blev en hel massa svängar i ff, inkallning, metall och hopp-apport (trä). Hopp är något som jag tränar på tok för lite. Har funderat på att fixa ett hopphinder hem så att man har ett, men det har liksom inte blivit av. Metallen har börjat gå lite sämre igen, inte lika mkt fart o lite tvekan, men vi kör på :) Inkallningarna är det inte nåt fel på vad gäller fart, däremot har fröken lite svårt att sitta/ligga kvar… hon har en tendens till att smyga med mig och det var det vi tränade på idag (alltså att inte smyga med ;-)). Svängarna har väl aldrig varit bra, har väl aldrig direkt punkttränat det heller.
Indy fick komma ut och fick köra platsliggning. Hyper fick köra platssittning samtidigt och tala om störning då Carro hade lagt Hyper’s leksak framför Hyper och belönade honom medan Indy fick ligga vkar. Hon lyfte iofs på huvudet och man riktigt såg hur glödlampan tändes att ”nä, det var inte min, lika bra att lägga ner huvet igen”. Hon fick sen ligga ensam plats medan Hyper apporterade, även det en rejäl störning då Indy dels gillar Hyper dels gillar hon apporter :)
När Carro och Ida körde agility så fick Indy återigen köra plats vilket förvandlade henne till en halvbrun vit herde, jag verkade lägga henne där det var som lerigast :s Är mycket glad över att det verkar gå framåt detta med platsen och fortsätter vi bara och tränar så blir det ju förhoppningsvis riktigt bra sen :)
När jag kom hem så var jag rejält kall. Så det blev en varm dusch, sen tillbringade jag och vovvs några timmar i soffan. Jag under ett täcke, Bella på mina fötter och Indy låg på sin plats…på rygg (som vanligt, i soffan sover hon endera som en räv eller på rygg…).
Vid 15 tiden ringde mamma och sa att hon hade en matlåda till mig, kroppkakor *mums*
Efter att ha ätit och smält maten någorlunda så gick vi ut och tränade igen. Indy fick nu köra ff och sen ligga resten av tiden. Bella fick göra desto mer, bland annat rutan, metallapportering och fortsatta svängar. Jag och Bella är lite oense om var i rutan man ska stå och vart man ska gå in, så det blev lite träning med godisskål så att hon skulle gå rakt och då gick det liiite bättre. Farten ökade iaf *fniss*
Metallen gick sådär…. måste skärpa mig angående hur jag är… så att det gick dåligt var helt o hållet mitt fel :s Men jag hoppas att vi löste upp lite iaf :)
Svängar… tja, det gick väl relativt bra. Är bara att fortsätta så att dom blir ännu bättre och tajtare.
Förresten… igår så frågade min kurator mig om jag brukade belöna mig själv om jag gjort något som jag tycker är bra. Jag satt som ett frågetecken. Hon frågde då om jag inte belönade hundarna, jo sa jag det är klart jag gör det. Men mig själv? Näe, jag gör visserligen saker jag tycker är roliga (som att träna hund), men det är ju inte ”belöning” för att jag gjort nåt annat. Jag fick i läxa till nästa måndag att komma på ett sätt att belöna mig själv på.
Av någon anledning så har jag lättare för att förstå det som sägs i terapin om jag ”översätter” det till hundträning. För det handlar ju om inlärningspsykologi. I mitt fall så har jag lärt ”fel”, fast det stämmer inte riktigt det heller. Jag lärde mig en sak i en viss situation och det har fungerat till en viss gräns. Den gränsen är nådd sedan länge och det är det jag håller på och lär om. Ta tex detta med social fobi, något jag egentligen inte har om man ska vara noga. Jag är inte rädd för att människor ska titta på mig, utan jag är rädd för att människor ska bli våldsamma och göra saker mot mig som jag inte vill vara med om igen. Även om jag *vet* att det risken är liten, så är det känslan som går igång och som ger mig ångest och panikattacker. Så jag sak lära mig ”plana ut” ångesten, och inte se människor som hotfulla. Vilket är svårare än vad det låter, men enkelt i teorin :p