har bjudit på både upp- och nergångar. Uppgångar vad gäller träning, och nergångar privat. Men men, det är väl bara att bita ihop och gå vidare. Jag blev oerhört glad förra veckan då Bella gnällde och tjuvstartade ut till metallen =) Detta har hon fortsatt att göra när vi tränat, så allt slit med detta j*kla moment verkar ha lönat sig. Men att ropa hej än vore väl att ta i ;-) Huvudsaken är att jag inte gett upp som jag faktiskt har velat gjort toaliga gånger.
Har märkt en skillnad i förhållandet mellan hundarna, även om Indy gjort ”fel” några gånger så har inte Bella varit där och sagt till. Indy har till o med gått till Bella’s matskål utan att få problem (samtidigt som Bella stått och ätit). Dom busar även på ett annat sätt inne, fast där har inte Indy vågat löpa hela linan ut och göra som hon vågade med Surre ;-) Ute är det dock samma lekstil, fullt race tills Indy hittar en pinne som hon hellre tuggar på, varpå Bella står och skäller på Indy… ibland ”lyder” den vita och kör ett race till, ibland så får Bella springa själv.
Började för några veckor sedan i terapi och måste säga att jag verkligen gillar det :) Även om jag gillar terapin så är det inte någon dans på rosor, saker som jag försökt förtränga kommer fram och det är rätt jobbigt :s Nu förstod jag redan innan att det skulle bli jobbigt, men jag hade nog inte förstått att så många minnen skulle väckas till liv.
Har fått en massa olika texter att läsa, samt har fått hemläxa (ett formulär som jag ska fylla i när jag hamnar i en situation där jag får ångest). Allt för att min förståelse för mig själv ska öka, men samtidigt så att vi ska ha något att jobba med. Idag så pratade vi om mina känslor när jag tränar och tävlar med hundarna; jag har ständigt en värdelöshetskänsla (inte bara i hundsammanhang), att jag dessutom har haft rätt höga krav på mig har ju inte gjort det så lustfyllt att träna/tävla. Men där har jag faktiskt ändrat mig sedan i vintras, jag ser lugnare på tävling och behöver inte följa mina utstakade mål för att känna mig lyckad (för det gör jag ändå aldrig ;)).
Fick lite tips på hur jag ska tackla nervositeten och de ”dumma” automatiska tankarna som kommer när jag tävlar och vi får väl se om de hjälper :) Intressant är det att se den röda tråden som går från olika situationer i barndomen till dagens hundtävlande. Men det är ju så, har man lärt sig att en sak fungerar så håller man sig till det. Även om det i längden inte alltid är så bra.