Jag och vovvs tog bilen till Ankarmon för en prommis + lite träning. Två ivriga vovvar hade svårt att ha bra ”luckbeteende” dvs kunna sitta kvar i bagaget trots att jag öppnar luckan. Men det gick till slut…
Dom stormade ut i snön och efter en stund så skvallrade Bus om att det var nåt lite längre bort, och mycket riktigt… det var en människa med stavar (inga skidor). Ropade till mig båda vovvarna och la dom, och människan kom närmare och tyckte att jag hade duktiga vovvar. Så sa jag att du har ju inte kommit nära än, då blev hon lite fundersam och frågade om hon skulle vara rädd. Näe sa jag, i värsta fall så blir du bara pussad på sa jag och hon pustade ut lite Men vovvs låg så fint så trots att det bjöds på många signaler som skulle kunna få dom att hoppa upp
Efter en stunds bus i snön så gick vi tillbaka till bilen och begav oss till Iggesunds IP. Där var det full rulle, barn som åkte skidor, grabbar som spelade hockey, äldre som gick och en islänning med ryttare som tränade på tölt Där mitt i valde jag att träna, ska det va störning så ska det. Och det gick såååååååååååååå bra
Började med Bus och pga all störning så valde jag att sätta fast Indy i en lyktstolpe (och hoppas att hon inte skulle tugga av kopplen). Började med fritt följ, det gick rätt okej. Sen blev det två rutor. Första gången så gick hon upp när jag närmade mig, men andra gången låg hon så fint så.
Inkallning med ställande och läggande – bra fart och bra ställande, men läggandet var väl lite sämre med. Hon tar gärna några steg, så det blir lite nötning på ställande o läggande en tid framöver.
Fjärren – det moment som krånglat lite på sistone. Då främst ligg-stå (ställer sig, men flyttar baktassarna liiite efter att hon ställt upp sig). Och stå – sitt (sätter sig framåt). Idag gick vi tillbaka i träningen och stod på kortare avstånd och såg till att det verkligen blev rätt skiften. Tyvärr så kan vi inte träna som Carro och Varga gjort, då Bus tycker det är äckligt med spårpinnen. Annars tror jag att det hade vart en bra träning, men vi får nöta inne med trösklar (dom är tydligen inte lika äckliga ) och med koppel.
Så kommer dagens höjdpunkt…. jag tänkte köra metallen ute, vi tränade den inne i förrgår efter ett litet uppehåll. Och det gick bra. Men nu var det dags ute. Spänningen var stor… skulle hon ens vilja gå fram till den? Jag valde att göra ett tävlingslikt moment. Gissa om jag var nervös när jag sa ”apport”? Men Bus… hon bara sprang ut till metallen, tvekade liiiite, tog den sen och kom in.
Nästa gång så sprang hon ut, tog den utan tvekan och GALOPPERADE in med metallen!!!!
Förresten var det två hockeykillar som stod och kikade nyfiket på oss när vi körde metallen, dom undrade nog lite varför jag var så jäkla glad när hunden stack ut o hämtade nåt jag kastat
Efter det så var det dags för Indy. Eftersom vi båda behöver träna på linförighet (nåt vi sällan annars tränar) så fick det börja passet. En studsig Indy tog ett tag innan hon gick bra, men sen gick hon väldigt bra
Läggande under gång var nästa moment, snabbt ner i backen och återgången var helt okej. Inkallning efter det och jag blev plötsligt rädd om mina knän, eftersom det var lite halt underlag. Men den här gången så hade hon visserligen hög fart, men saktade ner och satte sig perfekt vid sidan, så mina knän får hålla ett tag till
Ställande under gång, första gången så la hon sig (jäkligt snyggt läggande dock). Så tillbaka och göra om. Ställde sig bra utan att flytta nån tass (hörs ju i snön) och hon stod bra på återgången. Sen så blev det apportering (enligt klass 1 bestämmelserna). Jag vill att hon ska sitta lugnt och fint genom hela momentet, för jag har slarvat med belöningsplacering förut. Idag gick det bättre och såg bättre ut
Kanske inte låter som nån bra träning, men jag är så nöjd och glad att det är tur att jag har öron, annars hade munnen gått ihop i nacken (vem sa det på tv nyss??).
Carro och Varga tränar fjärren med hjälp av slutpinne