Jupp, jag är fortfarande förkyld. Jag som i fredags tyckte att jag kände mig någorlunda på bättringsvägen har förstått att förkylningen bara ville lura mig lite. Jag klarade av att gå på stan en stund, men fick betala för det när jag kom hem och frös som en dåre.
Sen dess så har jag återigen varit helt totalt j*vla slut. Orkar knappt gå ut med vovvarna och har sååååå dåligt samvete för dom nu. Även om dom faktiskt ser rätt glada ut över att dela soffan med mig så vill jag ändå ut och träna. Men det är ingen mening med det nu….
Nu har jag kommit till det stadie i en förkylning som jag brukar ha längst… nämligen hostandet…. det brukar hålla i sig i några veckor och att hosta blod/hosta tills jag kräks är ingen ovanlighet. För tillfället så är revbenen rejält mörbultade av allt nysande och hostande.
Jag blir lite fundersam om Indy och Bus saknar Surre eller inte… att Bus tycker det är rätt okej att han är borta det förstod jag redan innan Men Indy verkar ta det rätt lugnt hon med, trodde nog hon skulle verka mer förvirrad eftersom hon och Surre tillbringade så mycket av dagarna ihop. Indy väljer ofta att gå in i sin bur på nätterna och sova där och liten brun följde gärna med in och kurade ihop sig bredvid den stora vita
I soffan så har vi uppdelade ”hörn”. Jag och Bus ligger på en långsida och Surre och Indy delade på en kortsida. Surre hade oftast sitt huvud på mina fötter…. och det gick bra ända tills han började drömma och därmed röra sina tassar hejvilt – det gillade inte en kittlig Jenny Indy har dessutom ensamt bestämt att fåtöljen är hennes och faktiskt är det ingen annan av vovvarna som ens försökt hoppa upp i den.
Näe, nu ska jag ta och äta nåt och sen blir det soffan igen. Tur att det är sport på tv