med att skriva en sammanfattning av året. Även om det inte är slut än, men jag hoppas att det inte blir alltför stora förändringar
Alla vovvs
Året började med att Bus åkte iväg på dejt, en gång bjöd hon till och Riley tog chansen och visade att det behövs bara en gång för att det ska bli valpar I slutet av februari så flyttade Bella till Pia och Nogger kom hit. Bara några dagar senare, då vi hunnit med en katastrofalt dålig lydnadstävling så började Indy att löpa. Så då kom Starmie hit. Men Starmie och jag passade inte med varandra så då kom till slut Phoebe hit. Hon och jag passade nog bättre än jag och Starmie, dock så tror jag inte att Indy hade det så lätt under den tiden. Phoebe lär vara liten, men pli på Indy hade hon
10 mars 2006 blev inte alls som det var tänkt. Jag och Carro åkte upp till Sundsvall för att hämta hem Vilde. Vi lämnade av honom hos Pia och jag hälsade Bus. Jag och Carro hann knappt komma hem innan det var dags att vända då Bella börjat valpa och dessutom bitit första valpen.
En mardrömsstart med andra ord. Första valpen var en liten hane som snabbt döptes till I’m a Survivor (man kan ju inte dö om man heter det, eller hur?). Varje dag var jag orolig att Pia skulle ringa och säga att nu är Surre borta. Under valpningen så fick jag åka iväg och köpa munkorg och mjölkersättning. Bella fick sen ha munkorgen på sig under tiden resterande valpar föddes samt under natten. När Pia sen dagen efter berättade hur Bella hade försökt slicka ren valparna trots munkorgen, ja då blev jag helt varm inombords
Bella visade sig vara en riktigt bra mamma som tog hand om sina små på ett bra sätt
Indy har gjort två stycken lydnadsklass 1, med rätt dåliga resultat på båda. Mycket beroende på att hon klev upp på platsliggningarna, men sen så har hon inte varit mogen att tävla. Något MH blev det tyvärr inte under -06, första gången det var aktuellt så var hon skadad (trasig trampdyna och haltade pga det) andra gången så var det ett löp som ställde till det. Men förhoppningen är att MH blir av i mars så att vi sen kan börja tävla bruks
I oktober så utökades hundbeståndet här hemma. Från två till tre hundar, då Bella’s förstfödda valp kom hit. Surre är nu 9 månader och han ser inte alls ut att lida av sitt för korta ben. Jag förstår om det kan se hemskt ut på bilder, men när man ser honom springa så tänker man inte på att benet är för kort.
Bella
Fick första kullen 10 mars. Nästa kull hoppas jag dröjer liiite grann, för nu vill jag tävla
4 lydnadstävlingar, 2 st i klass 2 med förstapris och därmed LPII och två stycken i klass 3, med 0:e pris på båda. Jag deppar inte för resultatet i trean utan blir taggad av att göra något åt de moment som strular så att vi nästa år kan ta förstapris och starta i eliten.
Någon lägretävling blev det inte för Bella iår, men nästa år blir det lägrespår och jag hoppas på uppflyttning. Anlagsklass viltspår funderar jag också på att anmäla henne till. Och jag ska denna gång TRÄNA innan
Utställning blir det nog OM hon kan gå i bruksklass. Jag är ju inte sådär förtjust i utställning och vill göra det så sällan som möjligt. Så med andra ord vill jag ha chans på cert på en gång Om det sen blir cert eller inte, det kan man ju skylla på domaren
Indy
Två lydnadsklass 1, med o:e pris och platsliggningar som hon klev upp på. Tog därför tävlingspaus som nog blev lite längre än vad det var tänkt. Hade kunnat starta henne tidigare, men det är ingen brådska. Dessutom så har hon tagit tid på sig att mogna.
Nästa år bjuder på MH och sedan appell, om det blir spår eller sök får vi se. Sen ska vi ju ut och köra lydnad, hoppas på förstapris i klass 2. HD/AD tänker jag kolla nästa år oxå.
Kommer ev. att ställas ut någongång under sommaren.
Surre
Flyttade hit i oktober. Nån tävling har han inte vart med i, däremot har han kämpat med en matte som försöker få honom att bete sig på ett visst sätt och som vill vänja honom vid allt möjligt läskigt
Planer för nästa år: först och främst blir det MH under kristihimmelfärdshelgen. Sen vet man inte vad som kommer att ske
Jag själv
Drömmen om att utvecklas inom fotografin förverkligades i slutet av augusti då jag började på en Foto/videoutbildning på Forsa Folkhögskola. I och med starten där så fick jag även den mest underbara lärare och klasskompisar som man kan gå Vill inte alls tänka på att vi i maj kommer säga hejdå till varandra och sen inte ses mer
Jag har funderat på att hoppa av utbildningen, men det är inte för att jag inte trivs där. Det beror helt på mitt mående. Men nu är det bestämt att jag ska kämpa mig igen en termin till. Upplägget kommer ändra sig så fort jag klarar av det. Allt är ju väldigt flexibelt, tanken är att jag går halvdagar (förmiddag), men att jag får gå längre de dagar som jag orkar. Att ha det på det här viset gör att läraren och jag har täta diskussioner om hur jag mår (fast det verkar han se på mina ögon! ) och vad vi kan ändra på. Bättre rehabilitering kan man inte få!
Jag märker nu att jag har utvecklats en del under året. Tiden på Forsa har hjälpt mig mycket att faktiskt våga tro på att jag kan nånting. Dessutom så har jag under året faktiskt börjat lära mig ta beröm OCH kritik på det sätt de ska tas
En besvikelse är dock att jag är sämre på att säga ”nej” än vad jag trodde. Jag orkar inte med att göra allt/kunna allt. Jag måste tänka på vad jag orkar och vad som jag kan göra och inte, så eventuellt blir det fel ”nej” nästa år.
På tävlingsbanan så är jag idag mycket lugnare än förut och jag bryter inte ihop för att vi skrapar på oss nollor. Dock så har jag nu en plan på hur vi ska få bort de där nollorna ur protokollet.
Bäst att stanna här, annars fortsätter jag skriva hur länge som helst