Vuxna människor?

Som en del vuxna (om man ser till antal år de fyllt) beter sig så undrar jag om jag någonsin kommer att passa in nånstans. Och vill man verkligen bli vuxen om det betyder att man ska bete sig som en idiot? För idioter finns det tydligen gått om… folk som inte kan svälja sin stolthet och be om hjälp om saker, folk som jag som inte kan vara och träna bland andra för att jag då får känslan av att vara okunnig (och en del är väldigt snabba på att trycka ner en), folk som öppet visar sin avundsjuka men som vägrar inse att det handlar om just avundsjuka… listan kan göras längre, men jag tror ni förstår mig

Man får ofta höra att barn är så elaka mot varandra, men vad är inte vi ”vuxna” då? Vi är knappast bättre än barnen, för nånstans får ju dom sin ”elakhet” ifrån, eller hur?  

Efter julstämningen -04 så frågade jag Carro om hon ville bli min instruktör, har lärt mig mycket genom att dels se hur hon tränar och dels genom att hon säger till vad jag gör för fel (och felen är måååånga ). Men hur ska man lära sig om ingen säger åt en hur man ska/kan göra? Att bara vara med och se hur andra tacklar olika problem gör ju att jag själv 1) ser att även mer erfarna människor får problem 2) ser hur man kan göra om man stöter på samma problem 3) får en tankeställare om den metoden är bra/dålig för mig och min hund.

Är det nåt som är lätt att bli så är det hemmablind, att jag gick ”fel” förstod inte jag förrän Carro påpekade det. Sedan dess har jag jobbat på hur jag ska gå för att få allt snyggare. Hade hon inte sagt nåt så hade jag fortsatt gå som jag gjorde förut. Sen är det inte bara momenten hon hjälper mig med, utan även det psykiska vad gäller den press jag känt vid tävling, att jag känt press att lyckas för att jag har en foderhund och en massa mer (jag är rätt bra på att älta olika saker fram och tillbaka). Känns jättebra att ha nån att prata om angående sådana saker

Just nu sitter jag och väljer ut de bilder som ska läggas ut på hemsidan, ibland önskar jag att jag bara tog nåt kort lite då och då… skulle ju inte bli så mycket att välja bland då Men samtidigt är kameran till för att användas och jag hoppas att den håller många tusen bidler till

Tränade metall med Bella och apportering med Indy idag inne. Med Bella’s metall tar jag inget för givet längre, men ska fortsätta så här ett bra tag till… för nu syns det iaf småååååå framsteg Indy lyckades idag få till hållandet av en apport, tidigare har gripande gått bra men så fort apporten varit i munnen så har den åkt ut. Så nu är det ”hålla”-övning som gäller.

När jag gick ut för att träffa mamma så passade jag på att köra ett minipass lydnad med Indy, blev lite fritt följ med vändningar på stället och fjärr (sitt-ligg).

Tänker inte lova när bilderna kommer ut… säger bara att utvalsprocessen är igång…