Innebar tidig morgon eftersom Fidde skulle komma hit vid kl 6 *gäsp* Han och Indy busade medans jag sov en liten stund. Blev prommis och bus ute med fotografering, och för första gången så dundrade Indy rätt in i mig när jag satt på huk för att fota. Jag slog benet på en sten och det gjorde så ooooont…. Att fota de tre vovvarna tillsammans verkar ju vara ytterligare ett ”mission impossible”. Blir väl version 2 det här då nr 1 är att få ett hyffsat kort på Indy och Bella tillsammans.
Tillbaka till verkligheten blev det när posten kom och där PM till Järvsö den 27 nov. Kl 8 är det samling och det är 11 st i alla klasser utom elit där det är 18 st!!!
Gick ut nu vid niotiden och körde ett kort pass med Bella, blev fritt följ, rutan och vittring. Gick rätt okej. Både vittring och rutan körs nu mer och mer tävlingslikt (med variation). Metallen tar hon upp så snällt vid varje måltid, dock är jag fortfarande väldigt osäker på om jag ska avstå momentet eller inte. Vi får helt enkelt se hur läget är om 2 veckor. Vill absolut inte rasera det som vi så sakteliga har byggt upp igen.
Sen kom jag på mig själv idag att önska att Bella faktiskt ska börja löpa så vi slipper tävla Tror det är de dåliga tävlingsnerverna som gör sig påminda. Samtidigt vill jag ju så gärna komma ut och tävla… hmmm… återigen så strider jag mot mig själv Vi kommer ju inte att få ett förstapris och det är inte heller det jag i första hand är ute efter (förstapriset kommer när det kommer). Anledningen till att jag vill starta är att se var vi står. Och vad vi ska slipa på under den låååånga vilan som det blir (nästa tävling är väl april/maj?)
Jag vill inte åka och tävla eftersom jag känner att ettan och tvåan kan även ett så pass ”dåligt” ekipage som vi klara av, men trean då förväntas man ju vara lite bättre. Eller? Och jag vet att vi inte är dåliga, men som jag sagt tidigare i vovveboken, det känns så ibland. Samtidigt så har jag ju inget att bevisa för någon. Jag har klarat av 1:a pris i tvåan och uppflytt från appell i år. Dvs, alla mål uppfyllda (och likaså kraven för att Indy skulle få komma ut och tävla). Jag tävlar för min skull, för att jag trots att jag mår illa innan start tycker det är så otroligt kul att vara där på plan, få poäng på momenten, atmosfären runt tävlingar men sist och absolut inte minst, att träffa likasinnade!
För vart annars (om inte på brukshundklubben) kan man stå och prata hund och utbyta tips och ideér bättre än på en tävling? Ingen där säger ju åt dig att prata om nåt annat precis, snarare tvärtom
Och järvsö’s julstämning är ju en tävling utöver det vanliga. Så vad jag än skriver här i vovveboken så blir det tävling om inte Bella löper. Jag ska INTE dra mig ur (för då lär jag väl aldrig starta nångång?).