Är alltid intressant att höra andras ideér om hundar och träning. När tävlingskursen var klas så hämtade jag mina två monster och körde lite lydnad med dom.
Bella fick köra rutan, vittring, metall, hopp-apport, hopp-sitt, inkallning (låååång och slät), inkallning med ställande & ställande & ställande En del fritt följ blev det oxå.
Vittringen känns helt okej, hon går ut, nosar reda på rätt pinne (det syns på henne när hon tar rätt ), griper och kommer in med den. Var lite problem med tugg på pinnarna i början, men det har *peppar, peppar* varit lungt nu ett tag.
Rutan gick bra, vi tränade läggande på plats både i och utanför rutan. Tycker mig se en förbättring.
Hopp-apport tycker Bella är superkul och den har aldrig strulat. Hopp-sitt är inte lika kul och det där med att sätta sig någorlunda rakt bakom hoppet – behövs det verkligen, verkar hon tycka. Ställde en planka emot hoppet för att hon inte skulle kunna strunta i att hoppa tillbaka och då sätter hon sig rätt Jaja, blir nötning så fort vi är på klubben.
Metallen så, den tog hon helt utan tvekan idag. Viftningar på svansen och spontana upptag av den
Långa släta inkallningen var för att få henne att satsa gärnet (så som hon oftast gör vid inkallning på tävling), och det var inga problem att få fart i henne Nästa gång så blev det inkall m. ställande (1 sånt) och då tog hon några steg *morr* så då blev det 3 ställanden på nästa och då skärpte hon till sig. Hon har inga tendenser till att tappa fart mellan ställande (elelr läggande när vi kör det). Hoppas verkligen att det håller i sig!
Så kommer vi till Indy Pindy, med henne blev det fritt följ, inkallning, ställande och apportering.
Fritt följ med ”rumpträning” även idag, hon behöver lite uppvärmning av hjärnan för att komma ihåg vad vi gjorde gången innan, men sen så kommer hon på att det är rumpen som ska flyttas
Vänstersvängar ska tränas! Dom är inte alls bra…
Inkallningarna förvånar mig varje gång, Indy är ju ”segare” än Bella i det mesta (ras- och individskillnad, inget jag sörjer dock. Var helt på det klara att en sån som Bella får man inte igen ), men den farten hon har vid inkallning… ojoj… nästan så att man kan tro att det är en vit stor kelpie
Apporteringen har vi legat lågt med ett tag… mest för att hon inte har gillat att man petar med/nära hennes mun, har gått åt mycket träning till att få henne acceptera det. Och nu när hon är säker på det så tyckte jag att apporteringsträningen kunde upptas igen. Och vilken skillnad! Hon gick inte alls ner sig när jag tyckte att hon gott kunde vänta på mitt ”loss” innan hon spottade ut apporten. Gripande har hon alltid haft, men att hålla i har inte alls funnits.
Efter att ha tränat mina vovvar så blev jag kvar på klubben ett bra tag och kikade på agilityinstruktörerna, i morgon ska jag och Bus vara med som nybörjarekipage. Ska bli kul att se om man får lära sig nåt nytt – och Carro, jag tänker INTE börja köra agility bara för att jag gick med på det här